Rubriken kommer från Tove Janssons "Höstvisa" vilken jag sammankopplar med sommarsolståndet igår när vi hade årets längsta dag och kortaste natt. Det känns alltid lika vemodigt att den ljusaste tiden är förbi och dygnets mörkerperiod sakta förlängs framtill jul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar